emmi86

Idag är det exakt 10 År sen min morfar dog.. känns inte som det var så länge sen men visst var det ett tagsen..
Mitt hjärta jag gjorde speciellt för han låg fortfarande kvar på graven efter flera år.
Saknar honom sjukt mycket ibland, man e van att inte ha honom med i livet längre men tänker ofta på han. var bara 10 när han dog men ändå hade man tio hela år med honom.. Sommrna vid havet, hans sjuka skämt och så mysig han var.. eller hur glad och lycklig han var när han fick "sällskap" på ålderns höst..

Han var som en pappa för mej. ställde alltid upp och hjälpte till, man fick alltid gott godis som bara en morfar kan bjuda på.. Den dagen jag kom hem från skolan och fick beskedet glömmer jag aldrig, en av de värsta dagarna i mitt liv, fanns inget stopp, allt blev bara svart. Fick mycke hjälp och mådde skit länge efteråt men än idag är ja stolt över mig själv att jag hängde med på begravningen och lämnade blommor och ett sista farväl.. det blir mest påminnande på Julafton och sånna händelser men man tänker oxå efter att livet kan tas ifrån en fort och att man ska vara rädd om det man har och dom man älskar..

Morfar, hoppas du är stolt över mej som jag är ida!
Du va min idol när jag var liten...
En sak är säker kommer alltid älska dej, du finns i mitt hjärta för alltid, bättre morfar finns/fanns inte
Hela familjen har vatt lite "nere" ida på nått sätt tror ja, det påverkar ju alla olika men jag är ju väldigt sentimental så mej påverkar det...

Fortsätt din vila morfar Allan, vi ses en vacker dag!
Jag vet att han på nått sätt är med och ser oss..
.puss